Hur mycket kan man offra sig för en annan människa? Och vem ska man prata med när de som står en närmast känns så avlägsna? Hanna Jedviks lysande ungdomsroman På andra sidan bron handlar om detta och mycket mer.
Joppe ligger på sjukhus efter att ha försökt hoppa från Älvsborgsbron. Och trots att det är Alma som ringt ambulansen som räddat hans liv, kan hon inte sluta gräma sig. Hur kan hon inte ha förstått att hennes bästa vän mått så dåligt? Och hur ska hon kunna låta bli att oroa sig för att det ska hända igen?
Det är tungt att gå vidare och svårt att prata om det som hänt, särskilt med de människor som tidigare har stått Alma som närmast: Joppe själv, pappa och flickvännen Hedvig. Men i de svartaste djup finns också ljusglimtar. Främlingen Jim som bjuder på kaffe, klasskompisen Siri som säger som det är, och skrivandet, som hjälper Alma att förstå sig själv.
På andra sidan bron är den fristående fortsättningen på Sommarplåga (2019). En berättelse om svek, rädsla, kärlek och vänskap.
– Det är en roman om vad som händer när livet ställs på ända. Hur mycket egentligen man kan hjälpa en annan människa och hur mycket av sig själv man kan offra när kraven blir för stora.
Men det är också en berättelse om skuld och om viljan att göra allt för sin bästa vän. Och att slitas sönder av sorg, förvirring och av en strävan efter att vara alla till lags, förklarar Hanna Jedvik, som menar att boken också handlar om att lyssna på sin egen inre röst och att våga tro på den.
– Du kan aldrig kan rädda en annan människa, men däremot betyda väldigt mycket för någon som står dig nära när hen behöver det som allra mest. På sätt kanske du kan hitta sin egen väg, oavsett vad omgivningen tycker. Och så handlar den om att nya vänner kan finnas där du anar det minst.
Du har skrivit en rad ungdomsböcker som rör sig kring svåra ämnen. Vad är det som tilltalar dig i tematiken?
– Jag tänker inte på mina böcker på det sättet. Jag tycker att jag skriver om livet, med alla dess ljusa och mörka sidor. För även om det ibland händer tunga saker så bär livet också på en massa hopp, kärlek och längtan.
Hanna Jedviks förhoppning är att det här också känns i böckerna.
– Även om mina berättelser ofta rör saker som kan vara svåra att tampas med, så tror jag att de som känner igen sig i mina berättelser också kan få hopp och framtidstro.
Hur mycket kan man offra sig för en annan människa? Och vem ska man prata med när de som står en närmast känns så avlägsna? Hanna Jedviks lysande ungdomsroman På andra sidan bron handlar om allt detta och mycket mer.
Joppe ligger på sjukhus efter att ha försökt hoppa från Älvsborgsbron. Och trots att det är Alma som ringt ambulansen som räddat hans liv, kan hon inte sluta gräma sig. Hur kan hon inte ha förstått att hennes bästa vän mått så dåligt? Och hur ska hon kunna låta bli att oroa sig för att det ska hända igen?
Det är tungt att gå vidare och svårt att prata om det som hänt, särskilt med de människor som tidigare har stått Alma som närmast: Joppe själv, pappa och flickvännen Hedvig. Men i de svartaste djup finns också ljusglimtar. Främlingen Jim som bjuder på kaffe, klasskompisen Siri som säger som det är, och skrivandet, som hjälper Alma att förstå sig själv.
På andra sidan bron är den fristående fortsättningen på Sommarplåga (2019). En berättelse om svek, rädsla, kärlek och vänskap.
– Det är en roman om vad som händer när livet ställs på ända. Hur mycket – egentligen – man kan hjälpa en annan människa och hur mycket av sig själv man kan offra när kraven blir för stora. Men det är också en berättelse om skuld och om viljan att göra allt för sin bästa vän. Och att slitas sönder av sorg, förvirring och av en strävan efter att vara alla till lags, säger Hanna Jedvik, som menar att boken också handlar om att lyssna på sin egen inre röst och att våga tro på den.
– Du kan aldrig kan rädda en annan människa, men däremot betyda väldigt mycket för någon som står dig nära när hen behöver det som allra mest. På sätt kanske du kan hitta sin egen väg, oavsett vad omgivningen tycker. Och så handlar den om att nya vänner kan finnas där du anar det minst.
Du har skrivit en rad ungdomsböcker som rör sig kring svåra ämnen. Vad är det som tilltalar dig i tematiken?
– Jag tänker inte på mina böcker på det sättet. Jag tycker att jag skriver om livet, med alla dess ljusa och mörka sidor. För även om det ibland händer tunga saker så bär livet också på en massa hopp, kärlek och längtan. Och det hoppas jag känns i mina böcker. Även om de ofta rör saker som kan vara svåra att tampas med, så tror jag att de som känner igen sig i mina berättelser också kan få hopp och framtidstro.
Hur mycket av dig själv finns i huvudpersonen Alma?
– Inte jättemycket. Men vi delar rastlösheten, kärleken till havet och orden och en strävan efter att vilja göra gott. Även om vi båda trampar snett ibland och försöker igen. Det är okej.
Texten bygger på ett pressmeddelande från Rabén & Sjögren om På andra sidan bron.
För mer information, presskontakt, pressbilder, recensionsexemplar se Rabén & Sjögrens hemsida.
